Stay with me

Det är så tomt.
The Ark är ett band som jag lyssnat på sedan jag var tolv. Nu har jag sett dem för sista gången.
Om två veckor gör de slut.
För evigt.
Jag grät. Så att jag skakade.

Immanu El

Fint, fruktansvärt fint. Jag glömde min kamera hemma, men åh så fina Immanu El är!

Way out West- dag tre

The Tallest man on Earth
Helt fantastiskt! Den mest fantastiska lilla dalmas jag någonsin sett, åh så fint. 
Jag var så hemskt överlycklig hela spelningen, det är jag fortfarande.

Noah & The Whale
Så fantastiskt, så... jag vet inte vad. IIIIiiihh.

Säkert!
Jag älskar henne, älskar, älskar, älskar! Jag dansade och tillslut så grät jag. Hon fick mig att tänka på så många fina människor som jag saknar så mycket!

Pulp
När jag hörde dem på skiva tänkte jag "äsch, de låter som alla andra". Så fan heller, det var fantastiskt!
Jarvis Cocker har en så galen energi att man inte kan sitta still. 

Kanye West
Jag har aldrig lyssnat på honom riktigt. Jag har hört hans senaste album, men inte mycket mer.
Trots det, wow. Det var festligt med alla dansare och publikens lycka. Jag gillade det starkt.

WoW- dag två

Edward Sharpe and the Magnetic Zeros
En fantastisk, euforisk och fullständigt galen start på dagen.
Jag menar, hur ofta händer det att sångaren går ut och sätter sig på gräsmattan där ingen ser honom för att titta på publiken, eller att han börjar sjunga om broccoli.
Det var fantastiskt!

The Avett Brothers
Så mycket bättre än förväntat. Så bra.
Jag dansade, sjöng och tänkte på Matilda..
Explosions in the Sky
Magiskt. Så intensivt, så bra! Jag skakade när jag gick därifrån och mina ben bar mig inte riktigt.

Fleet Foxes
Fantastiskt, perfekt, kanske inte jätteroligt att titta på av just den anledningen. Det låter precis som på skivorna.
Fortfarande, underbart.

Prince
Skall tydligen varit en fantastisk spelning. Då jag aldrig lyssnat på människan lyssnade jag bara lite i början och slutet. Det var väl bra, men jag ville hellre se...

...Empire of the Sun
Vilken show! WOW! 
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, det var underbart!

Way out West

Jag och Rasmus har ägnat dagen åt att stå i kö för det mesta. Först för att hämta ut våra band.
Sedan begav vi oss för att se Två steg från Håkan och stod en stund där i kön. Den var väldigt mysig, men lite långsam på sina ställen. Därefter tog vi vagnen till Annedalskyrkan och ställde oss i den oändligt långa kön. Low, missade vi men det gjorde inget. De ville vi inte se ändå, det var James Blake som var det viktiga.
När vi står några meter från dörren stänger de den. Då och då tar de inte fler folk efter att ha pressat lite till.
Tillslut, efter halva spelningen pressas jag, Rasmus och två helmysiga australiensiska töser in genom dörren och möts där av något fantastiskt. Hela spelningen var makalös, och helt utan möjlighet att få sig själv förklarad.
Ni skulle varit där. Det var mäktigt.
James Blake.

RSS 2.0